Jag har funderat länge på hur jag ska samla tankar kring undervisning. Tidigare har jag skrivit i block när andan fallit på men sedan har det legat bortglömt i en mapp.

Det blev tre saker som samspelade för att få mig att starta den här bloggen.  Först och främst var det mina el-killars reaktion på temat "Israel-Palestinakonflikten". Jag började vid Israels bildande, gav en introduktion och beskrev bakgrunden och visade ett filmklipp. De tyckte det var svintråkigt, men gjorde uppgifterna för att jag sa att de måste. När jag gick runt och hjälpte dem så var det flera som undrade när det blev fred mellan Israel och Palestina (!). För mig blev det en väckarklocka. Om inte kidsen har koll på nutiden, hur ska de kunna förstå dåtiden?

Nummer två var min kollega J. Vi var på 2-dagarskonferens två timmars bilväg bort vilket gjorde att vi hann prata mer om pedagogik och ämnet och hur det borde ändras än vad jag pratat om det på flera år.

Anledning nr 3 är en känsla av slentrian hos mig själv. Jag kände att jag "rev av" mellankrigstiden i år. Inte dåligt men inte så entusiastisk som förr. Och jag har 30 yrkesår kvar. Hur bir det om fem år? Om tio? Så det är dags nu, dags att köra osäkra oprövade kort. Men det sagt så ska handelsettorna få se Aktuellt om Leylanis tal om armenierna imorgon. Sen koppla till folkmord på armenierna 1915.